Marie-Louise Danielsson-Tham kollar efter "oäkta" livsmedel i hyllorna.
Skrämmer konsumenterna
Själv älskar jag god mat, både att äta och laga. En eftermiddag cyklar jag till Grythyttans enda livsmedelsaffär för att handla middag. Ikväll ska det bli kåldolmar! Ingen vitkål. Slut. Kommer om tre dagar. Jag vill fortfarande ha kåldolmar... Räddningen finns i frysdisken: färdiglagade kåldolmar från livsmedelsindustrin. Men, hjälp, det står en massa E-nummer på förpackningen.
Tur att jag har tillräcklig kunskap att tyda innehållsförteckningen. Jag har också full tilltro till de myndigheter som godkänt tillsatserna, och tar glatt mina kåldolmar med hem. Den så kallade vanliga konsumenten, som har skrämts upp av larmrapporter i massmedia, vad gör hon? Smyger ner ett paket i kundvagnen, lägger ett paket cornflakes över och lämnar efter fullbordad handling butiken rädd och med dåligt samvete.
En annan butikskedja annonserar att de märker vissa livsmedel med "Äkta vara" för att underlätta för konsumenterna.
Men hallå, vadå äkta vara - finns det oäkta livsmedel?
Jag blev nyfiken och gick in på kedjans hemsida. 3%-ig standardmjölk är "Äkta vara". Däremot är lättmjölken i hyllan bredvid icke "Äkta". Trots att de båda mjölksorterna - i alla fall rent teoretiskt - kan komma från samma ko. Anledningen till skillnaden är att lättmjölken är berikad med D-vitamin, eftersom en del av D-vitaminerna från mjölken försvinner när fettet tas bort.
I livsmedelsverkets häfte "Bra mat i skolan - Råd för förskolebarn, grundskola, gymnasieskola och fritidshem" står "För att fettrekomendationerna ska nås bör den mjölk som serveras till barnen vara lättmjölk berikad med D-vitamin" Äkta vara är inte alltid bäst. Och utan E-nummer kan vi faktiskt dö.